Wednesday, 23 April 2008

The Pain of a Child


There is nothing more painful than watching someone destroy your child's spark of life. To see your beautiful boy, so full of trust in his own abilities and other people, come home from school with empty eyes because someone, who are supposed to nurture him and make him grow doesn't think he is worth it. Why, still beats me.

Today, my son did his last school day at his Junior School. I have been writing about our experience during the past months (and yet not posted it all, will do) and for me it feels important to tell my story to anyone considering putting their child in a school.

I just have one word for you: Do your research.

Today, as the last possibility was given Cs teacher, apologize to C or to humiliate me as a parent (whichever she has always chosen the second alternative), she told me that she had no idea that C was leaving (i e letting me know that I should have warned her). I explained patiently that since she

A) refused to discuss any other method of encouraging my son to feel good about himself at school other than loudly exclaiming in front of himself and his class at pick up that he was sooo slow. And similar remarks.

B) that she upon receiving our withdrawal notice over a month ago, has chosen not to mention it to us by any way.

C) It emerged this weekend that she is in fact using phrases like "Shut up, blue table!!" quite regularly, we thought, right that's it.

She made it clear that she was aware of a reading book that C had home earlier this week at home and that she was concerned that I would keep it...*Yes, that was indeed my plan. After paying this private Edinburgh Junior School several hundreds of pounds a month for education, my revenge plan would be to steal a 5year old's reading book by the name of "The Reindeer", of 16 pages.

I am amazed to what lengths people can go to not have to say: "I apologize." Because this is all about the shortcomings of a school who doesn't give one singe thought about putting their "catch phrase" to work in reality.

The school wants to be perceived as a school where individuality is a key word. That their environment has the warmth of a family rather than a big school environment and that their teachers are fully qualified to nurture your child due to their excellent skills in fulfilling the individual needs of every pupil.

I beg to differ.

16 comments:

Larssons said...

bra gjort!!! Jag har foljt er story och tycker att skolan skolan har betett sig otroligt illa.

Mia said...

larssons:

Tack vännen, jag känner mig förbluffad och oerhört trött. Hade aldrig trott att självaste fröken skulle stå och blåljuga ute på skolgården idag när jag hämtade honom. Jag känner mig oerhört trött och chockad, faktiskt och hoppas att om jag berättar hela storyn här, så kanske det hjälper nån. 2 föräldrar har jag pratat med idag efter skolan och de hade också problem. Och det kanske är en tröst i långa loppet. Nu e jag mest ledsen för att vi har fått erfara detta och allra mest C.

kram!

O: Looking at it that way, maybe it's not so strange that they don't have the ability to cope with the pupils themselves..

How I wish you were here, I feel very small tonight. Almost in shock.

love you!

Julie M said...

From one mom to another, you are doing the right thing and your son will flourish in the end. Good luck!

Anna said...

tycker så synd om er som föräldrar och för stackars C som fick en sådan dålig start på sin skoltid. Har ni inte ens fått en ursäkt från skolledningen? kram anna uk

Marie said...

det gor verkligen ont i hjartat nar jag laser detta. ingen larare ska ju nagonsin trycka ner ett barn, det ger ju ingenting. hoppas verkligen att C far det battre i sin nya skola sa att han inser att skolan ar nagot roligt, inte nagot stalle att vara radd for.

swedish chekchouka said...

stäng dörren och gâ framât nu, du gjorde rätt val förstâss, klandra dig inte för att ha valt fel skola eller gâtt pâ säljande och vinnande leenden, du är garanterat inte den enda som blivit besviken pâ den skolan, kanske är du en av fâ som vâgat säga ifrân och orkat bryta upp, det är sâ lätt att fortsätta nât man pâbörjat av rädsla för ovissheten runt omkring.
Du är en bra mamma, det är det viktigaste för din son och kanske den svâraste rollen en kvinna har i livet.
Stor kram

Dosiss said...

This teacher should immediately change work. Poor C, I really do hope thats all this soon will be forgotten in his mind.

amelia said...

Jag har inte hängt med kring det här på sista tiden, men jag förstår att ni har gjort rätt beslut att ta bort honom från skolan. Lilla killen! Det måste vara otroligt jobbigt att se sitt lilla barn må så dåligt över hur han har det i skolan! Kramar

Lillie dAmour said...

Vilken skola.
Bra att du orkar prata om det och att du kunde säga det till fröken.
Vissa borde inte vara lärare.
Smalbensspark.

KRAM

Lillie dAmour said...

Kram.
Det är en sorglig verklighet.
Det är otroligt hur lärare kan behandla elever.
Bra gjort att byta skola.
Kram

amelia said...

Hur går det för er? Tänker på din lilla pojke och hoppas att allt kommer ordna sig för honom nu. Kramar!!!

Lox said...

Bra sagt! Och nu hoppas jag att C får en trevligare skolupplevelse på nästa ställe.

Mia said...

Thank you, guys! We've had a tough 2weeks, but things are looking up and I am out of the shock stage of this process.

I just have to find the cord to my camera and then I will be back again. :)

WatsonBrunei said...

Usch, det låter nästan för hemskt för att vara sant - hur kan en sådan människa fortfarande få behålla sitt jobb som lärare?
Stackars C, hoppas att detta snart är glömt i hans huvud - och att han kan gå vidare, starta om och faktiskt trivas i sin nästa skola.

Du är en bra mamma, glöm inte det. Du har gjort det rätta som har tagit honom ur skolan och ditt/ert stöd är det viktigaste för honom.

malin2 said...

Fy - lite väl valda ord -!
Kram vännen.

Linda aka Elemobe said...

Bit late posting on this one. Hope you have found your equilibrium again. Poor boy, fortunately he has the love of a wonderful mother to support him.

Linda